Roland Ekström

• “If you are distress by anything external, the pain is not due to the thing itself but to your own estimate of it; and this you have the power to revoke at any time” – Marcus Aurelius

I dag, 24 augusti 2018,  är tvåårsdagen sedan jordbävningen i Amatrice. Det är en betydelsefull dag för stadens överlevande som med en stor manifestation minns och hedrar de 298 offren. Det är också en viktig dag för mig personligen. Jag tillhör de överlevande och mina tankar går till offren och alla de som förlorat familjemedlemmar, släktingar och vänner.

Galleriets byggnad efter jordbävningen 24/8 2016

Två år har förflutit av intensivt arbete med att förflytta händelsen från mina inre gömmor ut till ett klart dagsljus och att i detalj analysera och skriva ned allt vad jag kunde minnas. Istället för att vara absorberad av händelsen blev jag därigenom en uppmärksam iakttagare av den. Att sätta min upplevelse ”på pränt”, för att på så sätt kunna utvärdera mina tankar och känslor i detalj, har varit avgörande. Vissa detaljer ville inte bli beskådade utan naglade sig fast i sinnets mörka gömmor, men min envishet och klara mål att få en ny, fräsch grund att stå på gav resultat.

 Det fanns naturligtvis starka skäl till att jag var mentalt ” fången “  i det förflutna, dvs i jordbävningen som höll på att kosta mig livet. Detta minne fortsatte att leva ett eget liv inom mig och orsakade samma smärta som själva händelsen i sig. 

 En sak var mycket klar: för att göra mig kvitt händelsens ”smittosamma” effekt var det nödvändigt att till fullo  begrunda och utvärdera upplevelsen, för att därigenom  kunna acceptera den till fullo, att den tillhörde det förflutna och inte min nutid. Jordbävningen var en verklighet då, när det hände, men tillhör idag det förflutna. Det förflutna liksom framtiden är mina egna tankekonstruktioner och finns alltså bara i min tankevärld som minnen eller framtidsplaner. 

Istället för att se mig själv som ett ”offer” kunde jag istället lära mig något väsentligt av denna osannolika upplevelse och på så sätt uppnå en personlig utveckling utifrån den. 

 Amatrice efter jordbävningen

Idag kan jag t o m känna mig tacksam över vad jag har upptäckt och lärt mig av katastrofen. Den personliga ”tragedin” har resulterat i ett personligt uppvaknande. 

Tavla från utställningen efter jordbävningen

Den yttre verkligheten är som den är, meningslöst att göra motstånd mot den. Motstånd är helt och hållet ett inre fenomen som inte kan påverka den yttre, pågående verkligheten utan skapar bara komplexitet. För att göra en konkret ändring av verkligheten måste den först accepteras helt innan man kan göra något åt den, dvs se verkligheten som den är, för att sedan agera för en rationell hantering – i nuet.

Amatrices räddningspatrull i arbete

Jag hoppas att inom kort kunna publicera hela min berättelse om jordbävningen på en egen plats i min blogg. Delar av den kan säkert uppfattas smärtsamt dramatisk i mitt försök att vara händelsen så trogen som möjligt.

Galleriet med delar av min utställning före jordbävningen

När jag idag tittar tillbaka tror jag mig finna en mening i vad som hänt och är övertygad om att ingenting i livet sker slumpmässigt. Livet är dualistiskt och måste därför exponera motsatserna:  gott och ont, lycka och olycka, kärlek och hat etc. Vi kan inte bara förvänta oss det bästa.

Jordbävningen blev en del av min personliga utveckling, en tuff erfarenhet som har lett till ett kraftfullt uppvaknande. Livets mysterium kan ta många oförutsedda vägar men det viktigaste är dock accepterandet, livsglädjen och entusiasmen inför livet, oavsett vilken väg det tar.

The essence of greatness is the ability to choose personal fulfillment in circumstances where others choose madness”  Victor  Frankl

copyright 2018 akvarell: Roland Ekstrom