Roland Ekström

Very little is needed to make a happy life; it is all within yourself, in your way of thinking. Marcus Aurelius

Giuliana och jag hade arbetat med kultutbyten mellan Eskilstuna och Rieti i tre år när vi lärde känna Francesco Rinaldi, låtskrivare, sångare och skådespelare från Rieti, med klappande hjärta för barnkultur. Tre segrar som kompositör/textförfattare i den populära italienska musikfestivalen ”Zecchino d’Oro”, jämförbar med San Remofestivalen, men för den yngsta publiken.

Foto: Torbjörn Larsson

1990 arrangerade vi ett utbyte mellan Rieti – Eskilstuna med en delegation med artister och politiker i vilken Francesco deltog och Studiefrämjandet var deras uppskattade värd. Hans Lindell, numera verksamhetsledare för Studiefrämjandet i Västmanland, ansvarade för besöket och entusiasmerade de italienska deltagarna med allt vad Eskilstuna och Södermanland hade att erbjuda. När gruppen väl återkom till Rieti var alla mycket begeistrade över de nordiska upplevelserna och Francesco föreslog med stor entusiasm att han och jag skulle börja samarbeta. Jag hade ingen erfarenhet av barnkultur eller teater men såg möjligheterna att lära mig något nytt och accepterade därför utmaningen.

Vi inledde samarbetet mycket ambitiöst och fyllde våra agendor med inspirerade skrivstunder och repetitioner. Våra två så olika kulturer fogades sakteligen samman till en minimusikal vilken lekfullt beskrev de båda ländernas folkliga traditioner, dess skillnader och likheter.

Franscesco iklädde sig rollen som den populäre filuren Pinocchio, italienskt ettrig och sprallig, vilket passade honom som handen i handsken, medan mitt val föll på ett ruffigt skogstroll med det mänskliga namnet Trollerolle, nordiskt stel och kantig.

Jag insåg snabbt att det inte var lätt att gestalta ett troll, förebild saknades, men till slut blev det en ”human” figur klädd i säckväv, peruk och med förvrängd, skrovlig röst.

Denna upplevelse inspirerade mig många år senare till att skriva och illustrera boken om trollen Rolle och Rello, vilken gavs ut år 2016, på 3 språk, av det italienska förlaget Albatros.

Musikalen ”Pinocchio möter Trollerolle” framförde vi på italienska och svenska i både Italien och Sverige ( 1991) vilket var en stor utmaning.

Projektet slog väl ut så det blev snabbt en uppföljare med ett nytt tema. Francesco hade just skrivit sångerna om helige Fransiskus från Assisi, med det till Rieti närliggande franceskanerklostret i Greccio som förebild, där den populäre fattigmunken år 1223 presenterade historiens första levande julkrubba.

Nu föreställde vi två musikaliska franceskanermunkar i stilenliga munkkåpor och med gitarrer på magarna. Musikalen spelade vi på teatrar, bl.a i Fransiskus hemstad Assisi, på torg och i skolor runt om i Italien och än idag sjungs dessa sånger till jul i skolor och på dagis.

Vårt sista program var det som sög mest energi av våra tre ambitiösa projekt: Två gatumusikanter vilka improviserade kända sagor direkt med publiken.

Barn och ungdomar, ibland någon vilsen vuxen, valdes ur publiken vid showens början. De utvalda skulle gestalta rollfigurerna i en populär saga. De blev tilldelade en roll, kläddes i kostymerna och regisserades direkt på scenen av Francesco under tiden sagan framfördes, allt inför öppen ridå.

Jag ansvarade för alla, ofta improviserade, musikinslag och effekter av olika slag. Det kunde bli upp till 20-25 barn i olika åldrar, samtidigt på scenen. Ofta var det Giuliana som hade det tunga ansvaret att snabbt klä alla unga aktörer bakom scenen före entréerna och ingen visste i förväg vad som skulle hända. Under varje föreställning uppstod dråpliga situationer som naturligtvis ökade förnöjelsen hos publiken. Programmet blev snabbt en succé.

Varje show var en utmaning och pumpade bokstavligen musten ur oss alla. Detta var också slutet på vårt musikaliska samarbete. Francesco och jag hade behov av att förnya oss på varsitt håll, efter två intensiva men trivsamma år tillsammans.

Personligen hade jag dessutom ansvaret för scendekoren i samtliga projekt, vilket krävde mycket arbete, vid sidan av mitt vanliga, konstnärliga arbete.

Francesco är idag en etablerad, kulturell mångfaldighet i egen hög person i Rieti. Han skriver och regisserar teaterstycken, komponerar musik och författar texter, skriver böcker om lokala personligheter och är engagerad i sociala projekt. Och bakom denna explosion av kreativitet finner man en blyg och ödmjuk artist, fortfarande med barnasinnet i behåll.

Minnena från vårt samarbete lever kvar och när vi träffas finns det alltid något roligt att skratta åt från den tiden. De åren av samarbete över gränserna har lärt mig mycket och allt hade sin upprinnelse genom ett kulturutbyte mellan Rieti och Eskilstuna.
Ett stort tack vill jag framföra till dåvarande VL på Studiefrämjandet Thomas Kleverman, Hasse Lindell och hela den fantastiska personalen. Utan dem hade detta inte blivit verklighet.