Roland Ekström

Italien, landet där familjeliv, vänskap och umgänge alltid varit en idealbild, åtminstone enligt den allmänna bilden av italienarna som existerar i världens ögon genom otaliga populära italienska filmer, visar sig nu vara ett land med ensamstående!

Hur kan en italienare leva som singel? De familjära dispyterna och diskussionerna inför öppen ridå, barnens ivriga tjatter, skratt och bus, små och stora familjemedlemmar med spagettin slingrandes ur munnarna, sittandes och ståendes runt det överfulla matbordet, medan orden slinker ut ur den del av munhålan som spaghettin inte fyller, tillsammans med förnöjda och uppsluppna skratt.
Är världens bild av italienarna en önskedröm, hoppfulla minnen av en dåtid, naggad och sliten i kanten, men full av energisk livsvilja och gemenskap?
Genom att fördjupa sig i siffrornas värld, de snustorra rapporterna från Italiens nationella statistiska institut, så kan man förstå hur det ligger till och siffrorna lär ju tala sanning.

Visserligen har antal registrerade äktenskap ökat med +4.600 mellan år 2014- 2015 men vad hjälper det när skilsmässorna uppnått en topp på +30.114 under samma period. Varför?
Helt enkelt för att i mitten av 2015 antogs den nya lagen om snabbskilsmässa och då bestämde sig plötsligt 30.114 italienare i rasande takt att separera sig från sin äkta hälft, innan staten, med kyrkans starka välsignelse/ påtryckning, kunde ändra sitt beslut.
En liten lagändring i statsapparatens åldriga system och ”vips” sökte sig tusentals människor ut till friheten, eller ensamheten.

Vad händer om den italienska regeringen skulle besluta sig för att anamma den svenska modellen med skilsmässa on line, för en blygsam kostnad på 1.500 kr ( 150€)? Då skulle kanske skilsmässorna flerdubblas, för även om det idag går att skiljas i ”snabbköpstakt” i Italien så kostar det fortfarande på. Smakar det så kostar det. På något sätt vill kanske staten ändå, trots sitt frigjorda, moderna tänkande, gå den katolska kyrkan till mötes med att lägga ett litet krokben i det okristliga skilsmässoförfarandet.

Vad händer? Istället för att par ska ”nöta” på varandra i kampen om vem som egentligen har rätt, när den första, toleranta förälskelsen har lagt sig, och de båda tycker det är dags att visa vem som bestämmer inom husets väggar, vid första eller andra grälet, då löser paret konflikten med att sätta sig vid datorn. Det är gjort på 5 minuter och inom 6 timmar ligger handlingarna på bordet för att underskrivas. Frihetens impuls har sitt moderna vapen lätt till hands.

Men barnen då? Vilka barn? Man föder inte barn längre i Italien.
Under 2016 föddes nämligen -12.342 färre barn än året innan, och de var få redan då. Och de få mödrar som sätter barn till världen är mestadels utländska kvinnor, och de föder i medeltal 1.35 barn. Italien blir alltså ett barnfritt land där alla är fria att arbeta ( om det finns arbete) och förnöja sig.
Och de som är ungdomar och medelålders idag blir rekordgamla åldringar i framtiden, för utvecklingen tillåter oss att bli äldre och äldre. Idag får gubbarna nöja sig med 80,6 år medan gummorna toppar med 85,1 år. Men snart är vi alla +100 åringar. Vilken fantastisk utveckling!

På toppen av detta visar det sig att, när befolkningen på jorden under det senaste året har ökar med 80 miljoner, har Italiens befolkning minskat med 76.000 invånare och är nu ”bara” 60.589.445, varav drygt 5 miljoner utlänningar, dit jag själv räknas.
Det sägs att minskningen beror på att ungdomarna söker lyckan utomlands.

Med ovanstående statistik som grund uppstår då en mycket naiv men logisk fråga: vem ska betala pensionerna? Italienska staten?

Men det går att finna något positivt i alla dessa dystra siffror. Om vi tar oss en titt på UNESCOs världsarvslista finner man att Italien har flest kvalificerade världsarv i världen (53), en mer än Kina.
Det betyder att befolkningens höga åldrar till slut kommer att vara helt i harmoni med landets gamla kulturskatter.