Söndagar är ”äta ute dagar” för italienska familjer. Då fylls restaurangerna av familjer, släktingar och vänner och man söker sig gärna ut från städerna till matställen på landsbygden. Alla tänkbara motiv till att träffas och umgås över ett välfyllt matbord är giltiga: födelsedagar, namnsdagar, skolavslutning, dop, förlovning, jubileum av olika slag eller bara ett gemensamt intresse för mat. Då gäller absolut inte ordspråket att ”maten tystar mun”.
Söndagen den 26 november var Giuliana och jag inbjudna till firandet av en gammal, god vän som fyllde 90 år. Vi var ett 25 tal personer och restaurangen låg ett par mil från Rieti. Det fanns flera långbord med födelsedagsfirande och restaurangen var nästan full.
Vi satte oss till bords kl. 13,45 och när Giuliana och jag bröt upp, kl. 17.00, skulle det strax serveras kaffe och likör. Långlunchen, som pågått i över 3 timmar, hade bestått av flera olika antipastorätter, lasagne förrätt, ugnstekt kalvkött som varmrätt med fritterade grönsaker och ugnstekt potatis samt födelsedagstårta med spumante.
Tillbakablick:
Våren 1984 deltog jag i en kollektivutställning i kongresspalatset i EUR, Rom. Temat på utställningen var Miljö. En herre i 60 års åldern presenterade sig och undrade försynt om jag var intresserad av att ställa ut min konst i Rieti, en stad på 46.000 invånare, 8 mil norr om Rom. Det gällde en nationell filateliutställning i Biskopspalatset i Rieti och ”professore” Sabatino Fabi, lärare och kulturarrangör, ansåg att min konst skulle berika utställningen. Jag tackade ja till erbjudandet och det var början till en lång vänskap och till ett värdefullt samarbete i Romregionen Lazio. Sabatino känner alla i Rieti med omnejd och vi blev snart nog hemma i Rietis ”kultursalonger”. Han var dessutom vår rådgivare under våra första, stapplande steg i denna, för oss, nya miljö och snart nog erbjöds vi olika typer av officiella uppdrag T ex:
I december samma år fick Giuliana och jag i uppdrag av Rieti Komun att sätta upp ett multimedia program med konst, musik och sång på stadens teater med Miljö som tema. Sabatino och Rieti Komun involverade stadens skolor och teatern var därmed fullsatt varje dag av elever och föräldrar;
Den 13 december 1984 presenterade vi, i samarbete med Svenska ambassaden i Rom, en svensk Sankta Lucia med tärnor som utgick från teatern och tågade sjungandes genom Rieti centrum inför jublande åskådare;
1985 var det dags för VM i segelflyg i Rieti och jag fick i uppdrag att komponera och spela in en sång om segelflyg och om stadens stolthet, berget Terminillo, 2.200 m ö h. Även två videoinspelningar gjordes, en med mig sjungande i ett segelflygplan ( som aldrig lyfte från marken) och en med mig ståendes nedanför Terminillos bergstopp utan skyddshjälm, sjungandes för full hals, medan glada alpinister klättrade uppför den branta bergsväggen och stenar i olika dimensioner regnade runtomkring mig och kameramannen. Vad gör man inte för konsten.
Kulturambassadör
1987 fick vi i uppdrag att starta ett kulturutbytesprojekt med min hemstad Eskilstuna som inleddes samma år med att två Rieti konstnärer ställde ut på Form och Färg i Eskilstuna och året efter ställde en grupp Eskilstuna konstnärer ut i Rieti. Studiefrämjandet var den den svenske samarbetspartnern. Men detta var bara början. Italienska och svenska delegationer avlöste varandra i båda riktningarna och vänskap bildades över gränserna. T o m ett svenskt/italienskt äktenskap blev resultatet av dessa utbyten.
Nu plötsligt var Giuliana och jag ”kulturambassadörer” för Rieti. Svenska resenärer började intressera sig för den okända staden i centrum av Italien men det fanns inga turistresan till Rieti så vi började arrangera kulturresor till både Rieti och närliggande huvudstaden Rom. Hundratals och åter hundratals svenskar har besökt detta okända men ack så vackra område under åren.
Sabatino Fabi är en mycket försynt herre och har alltid föredragit att hålla sig i bakgrunden. Men hans goda råd, hans blickar för spelet bakom kulisserna och hans kulturella kunskaper har varit ett stort stöd för Giuliana och mig.
“Il professore” Sabatino Fabi är i dag en pigg och intelligent 90 åring och han berättar med stor entusiasm under födelsedagslunchen att livet bara blir än mer intressant ju äldre han blir och han planerar redan nu filateliutställningen i Rieti år 2018, nr 53 i ordningen. Och naturligtvis är vi inbjudna.
Grattis Sabatino, du är ett föredöme! Och stort tack för din vänskap och ditt ovärderliga stöd genom åren.
