Rom är en fantastisk stad full av upplevelser och överraskningar. Men kanske inte alla upplever sitt första besök i den eviga staden så som de hade tänkt sig.
Rom kräver respekt för sin åldriga historia, uppmärksamhet för att uppleva alla stadens nyanser, hjärta för att ta till sig och smälta all dess skönhet som fyller sinnet till fulländning.
Detta är en illustrerad berättelse som har till syfte att underhålla och öka nyfikenheten och viljan att närma sig stadens med stor känslighet.
Någon del av det som händer huvudpersonen Svante, i denna surrealistiska berättelse, kanske har hänt dig eller någon du känner. Eller ingen alls.
Här börjar berättelsen:
Svante känner sig sur på ett otrevligt sätt. Var han än förflyttar sig följer ett envist moln efter, strax ovanför hans blonda kalufs. Det är nämligen svensk sommar, något som Svante, liksom andra svenskar, väl känner till. Det gör gott åt naturen men inte åt humöret.
Inom sig ser han en övertygande bild av sig själv, sittandes i en bekväm solstol, medan solens vitaminrika strålar masserar hans gråvita hud. Inte bara, den masserar hela Svantes svala, nordiska sinne med stor precision, och inom bekvämt räckhåll står förfriskningar som, vid behov, svalkar hans torra gom och uttorkade strupe.
Detta övertygar Svante att något måste göras. Sagt och gjort!
Snabbt inhandlar han en flygbiljett till Rom, världsmetropolen, för han vill avnjuta både sol och kultur. Väskan packas i ett huj och sen bär det av till flygplatsen.
Som den väldisciplinerade svensk han är, ser han till att vara i mycket god tid för att slippa trängas och stå i kö, vilket Svante, liksom många svenskar, avskyr.
Väl vid flygplatsen upptäcker han däremot, till sin stora besvikelse, att han inte är ensam om beslutet att söka sig till solens varma land.
Väntsofforna är få medan resenärerna är desto fler. Hm…
Efter en inte helt ovanlig försenad incheckning och försenat flyg, och därmed försenad ankomst till Roms flygplats, och efter en frustrerande lång väntan vid det långa bagagebandet, som snurrar inbjudande men tomt i, vad det tycks, evigheter så ramlar då plötsligt väskorna ut genom luckan med buller och bång och ner på bandet, som knarrar i protest och snurrar motvilligt vidare, mot desperat väntande turister.
Som på en given signal dras samtliga resenärer till bandet, som av en magnet. Svante lyckas med svårighet identifiera sin något tilltufsade väska, samtidigt som 300 andra resenärer tycker sig uppleva samma fenomen.
Men till slut står Svante segrande, på darrande ben, med sin fullpackade väska i händerna. Voilá!
Snart uppenbarar sig den förväntade semestern i all sin tjusning, men inte riktigt såsom den lugne och trygge svensken hade tänkt sig.
Inte det att Svante inte är van vid trafik, för hemma snurrar det också en del bilar på gatorna, men de håller sig åtminstone i filerna och framförallt, på gatorna.
Hur många filer tror de italienska bilisterna att deras gator har?
Trafikljus finns det tydligen gott om, men vem bryr sig om dem?
För att inte tala om övergångsställen, där gäller inte regeln att gå över gångstället, utan snarare ”att springa för livet”!
Efter detta imponerande kaos tycker vikingen att det är dags för en lätt lunch i lugn och ro. Svante är inte speciellt hungrig men väljer ändock en liten, trivsam restaurang i centrum. Han tas emot som en kung av en robust, vänligt leende kypare, som omsluter den blonde gästen med en ström av välklingande ord, naturligtvis då på italienska. Svante, som inte kan italienska, väljer att, på svenskt manér och med ett blygt leende, nicka åt allt vad den pompöse italienaren säger. Han är som sagt godtrogen.
Men ganska snart inser Svante att han borde nog inte ha nickat åt allt vad som sades, för bordet fylls i rasande takt med maträtter – skinka, ost, salami, bönor, grillade grönsaker, pasta, kött, tårta, vin, vatten och kaffe.
Med tanke på Svantes svenska karaktär, att man inte ska lämna på tallriken, försöker han lönlöst att få stopp på den rikliga serveringen, men det visar sig meningslöst, ingen förstår hans meningslösa ord och gester.
Efter detta restaurangbesök skulle Svante stå sig bra under resten av veckan. Om det inte var för…
…allt han hade bestämt sig för att se och uppleva under den korta semestern: in och ut och upp och ner i Colloseum, fram och tillbaka, till höger och vänster, genom Forum Romanum, trängas på Piazza Navona, följa folkströmmen i Pantheon, gå upp för, sitta ner, gå nedför Spanska trappan, knuffas framför Fontana di Trevi, köa vid S. Peterskyrkan, och mycket annat. Inte illa på så kort tid.
Snart nog har Svante sprungit av sig hela den rika lunchen och nu kan han känna att en lätt aptit har blommat upp igen. Men, vis av erfarenheten, nöjer han sig för säkerhets skull med en liten bit pizza och en öl. På stående fot.
Fötterna ömmar, svetten porlar, huvudet snurrar och ögonen himlar av allt han sett och varit med om.
Nu räcker det. Nu längtar han hem.
Efter denna upplevelserika semester, i ett så högkvalificerat tempo, att ljudvallens vara eller icke vara endast var en tidsfråga, känner Svante att han är i stort behov av en … semester.
Regn eller inte, men nu gäller det folkhälsan, och då är vilstolen i hans trädgård, 10 steg från ytterdörren, 20 steg från kylskåpet, 1 steg från paraplyet, den bästa kuren.
Och vad gäller resa så nöjer han sig tillsvidare med en bra resguide till hands, som svensk sommarläsning. Fantasin får göra resten.
Hem ljuva hem!
Denna “satiriska” berättelse ska alltså tas med humor. Rom erbjuder emotioner, skönhet, atmosfär och upplevelser. Man ska promenera i lugn takt, vara mycket uppmärksam på allt man ser, njuta av folkvimlet och den historiska känslan. Rom ska upplevas med hjärtat!
Välkomna till den eviga staden Rom!
Teckningar: Roland Ekström
Copyright.
Vill du läsa andra artiklar, klicka här
