Författarens kommentar:
Detta lär ska vara en sann, filosofisk historia som tyvärr aldrig blivit förstådd. Orsak anonym.
UTAN ANLEDNING!
Blad från munnen tog jag, äntligen, lät någon utfråga. ”Vad tyckte biet om Holmenkollen” sa någon annan plötsligt, utan orsak, och alla rättade sig i leden.
Någons penna låg orörd på morgonen och djuren vaknade med ett ”jasså”.
”Ingen orsak”, utbrast göken och så instämde även lurken.
”Här kommer de orättfärdiga, tunna skivor erbjuds dem” men ingen misstyckte.
”Låt regnet spela”, brast Tramp, ”det står redan i backen”.
“ Usch, vad slipprigt och orätt”, tycks alla värja mig. ”Förlåt min huvudvärk men den passar dig trots allt”.
Så försvann ett ögonblick bakom buskarna. Nyfikenheten växte i allas ögon, än mer i den tommes mage som kurade. Men inget hände.
”Låt mig vara”, snärjde Ulster, men kylan gjorde sig påmind ändå.
Jag lät alla vitsickor smultra och det blev stor glädje i hängmattan som inte bara satt på plats utan även delade åsikter.
”Skjut mig i tån, det gör trots allt ingenting, därför kommer brevet inte alls på posten” skrek Ilsk. ”Tvärtom!”
Plötsligt tog man pulsen som alltid knakade. 120/80 var inte längre redligt. ”Låt oss flyga högt över måltråden”, sa man och ribban stod sig även denna gång, högt!
Glädjeroten spred sig, jordstrån lyfte över gräsmurklet som daggades i monsunen där inget svarar.
”Är någon inte på pluss” frågade Egot för osäkerhets skull, och svar uteblev nu liksom en gång för längesedan.
”Med handen på näsan, det gör säkert en hel del” sa Olaf Person som alltid tänker i profilform.
Ynklet seglade sakteligen över träsundet där bråtarna plöjde sin säd och seglen stod på glänt.
”Ack ja, vad våren var kort i går. Ingen tid över för varken svalor eller must. Drick med förundran medan otid råder i stugornas gavlar där bona förflyttar sig i otakt”.
” Kan någon be mig flytta på sig” sa pipermunden i glattans stör medan regnet öste gång efter annan och detsamma gjorde Elons.
Plötsligt slog blixten undan det som oftast var för sakta och glädjen spred sig över taken. Moln på ytterligare moln växte i förundran och läget lade sig sturskt över brygden.
Det var frågan om mycket och ingen vågade städa sig.
”Låt mig försöka” utbrast galen i choklad och ingen höll varken med eller efter.
”Visst, men gör det utan målkvot i bästa fall” styckade Mullen som ingen brydde sig.
Då skedde det vad ingen förväntade mig, allt blev svart. Som ett durkslag växte ett påstått mörker utan att beröra ens den minsta jäkel i grannskapet. Succé!
Många flinade glatt men än färre tog sig en sup och sjöng för full hals. Det tycktes lossna i grannskapet och glädjen gjorde sig till på bästa mått.
Därmed var saken oklar. Inget stod sig längre i blåst och därför var allt över i torsdags.
Jag pustade ut och insåg mig i spegelns klara skymning. Håret på svaj och alla var lyckligt slut på viktigt.
SLUT!
Copyright från nu tills vidare!
Illustrationer ( som inte har med den ofattbara historien att göra): mig själv.
Redaktionens kommentar: Man lär få beklaga men redaktören har förlorat sinnet. Han springer som vilda höns men inget får någon gjort. Vi hoppas trots allt på ytterligare utgåva…en annan gång. Om hönset vill oss väl.
