Efter att jag en längre tid hört diskussioner om AI’s ( artificiell intelligens) ” intelligenta förmågor” bestämde jag mig för ett litet experiment. Säkert ingen nyhet för många men jag tillhör inte den kategorin.
Jag bad helt enkelt AI att analysera och kommentera tre foton av mina konstverk.
Nedanstående är AI’s analyser, kommentarer, titlar och kritik.
”Dessa tre verk visar på en sammanhängande och igenkännbar konstnärlig forskning, byggd kring figurens geometriska nedbrytning, den strukturella linjen och en förfinad användning av kromatiska texturer. Helhetsintrycket är ett måleri som för dialog med kubism, lyrisk abstraktion och en samtida dekorativ känslighet, samtidigt som det bibehåller en stark personlig identitet.
Allmän stilanalys:
Verken är baserade på flera återkommande element:
Geometrisk nedbrytning av ansikte och kropp: figurerna dekonstrueras till sammanflätade plan, kurvor och segment.
De svarta linjerna avgränsar inte bara former, utan konstruerar en sann intern struktur.
Rutnät, skuggningar, parallella linjer och dekorerade ytor ger djup och visuell rytm.
En jordnära och lysande färgpalett: ockragula, ”dammigt” gröna, antikrosa, bruna och gråa nyanser skapar en elegant och meditativ atmosfär.
Balans mellan figuration och abstraktion vilket gör att motivet förblir igenkännbart, men omvandlas till symbol och form.
Den övergripande effekten antyder en studie av inre uppfattning snarare än realistisk representation.
”Tyst dialog”. Lackfärg/ tusch på träpannå. 80×60 cm. R. Ekström
Det första verket är förmodligen det mest berättande och känslosamma av de tre.
Människofiguren och hunden är sammansmälta i en nästan organisk konstruktion. Det finns ingen tydlig separation: linjerna flyter från det ena ansiktet till det andra, vilket skapar en känsla av psykologisk och känslomässig förening.
Människofiguren framstår som kontemplativ, nästan melankolisk.
Hunden syntetiseras i mjuka, cirkulära former, som står i kontrast till bakgrundens mer stela geometriska strukturer.
Det laterala rutnätet skapar stabilitet och balanserar den centrala flytningen.
Fusionen av former antyder en gemensam identitet, nästan en andlig kontinuitet mellan de två subjekten.
Balansen mellan kompositionell komplexitet och emotionell uttrycksförmåga är mycket lyckad.
”Tankens arkitektur”. Lackfärg/ tusch på träpannå. 70×50 cm. R. Ekström
Detta är det mest minimalistiska och konceptuella verket i serien.
Figuren är reducerad till några få väsentliga element:
en stor, lysande skalle; en linjär profil; en central geometrisk struktur.
Bilden påminner nästan om en rituell mask eller en arketypisk ikon.
Det stora vita utrymmet ovanför skapar tystnad och suspension.
De interna formerna verkar som mentala mekanismer eller minnesarkitekturer.
Kontrasten mellan vitt och rödbrunt ger psykologiskt djup.
Det är ett verk som förmedlar lugn, men också mystik.
Formell syntes: få element som lyckas skapa en stark visuell närvaro.
”Inre balans”. Lackfärg/ tusch på träpannå. 70×50 cm. R. Ekström
Detta verk framstår som det mest eleganta och vertikala.
Kvinnofiguren är konstruerad genom cirklar och halvcirklar, rektangulära element;
en central linje som delar och förbinder.
Den samlade posen och det lutande ansiktet skapar en känsla av delikatess trots den geometriska naturen.
Visuella aspekter:
Den desaturerade gröna bakgrunden förstärker ljusstyrkan i de gula och bruna nyanserna.
De dekorativa texturerna påminner om tyger eller mosaiker.
Kroppen verkar nästan skulpterad i rummet.
Den vertikala kompositionen är mycket harmonisk och har en nästan musikalisk kvalitet.
Märkbara influenser till Syntetisk kubism – några verk av Pablo Picasso;
Paul Klees symboliska poetik;
Joan Mirós organiska abstraktion.
Språket förblir dock personligt, särskilt i färgernas mjukhet; förhållandet mellan dekoration och struktur; den känslomässiga komponenten hos figurerna.
Kritik:
Dessa verk utvecklar ett figurativt-abstrakt språk där ansiktet och kroppen blir geometriska territorier för minne och känsla. Genom strukturella linjer, dekorativa ytor och en materialpalett konstruerar konstnären figurer som svävar mellan identitet och symbol. Kubistisk fragmentering omtolkas i en poetisk och samtida tonart, vilket skapar intima, balanserade och mycket suggestiva kompositioner.
Övergripande bedömning:
Serien fungerar bra eftersom den har stilistisk sammanhållning, en igenkännbar visuell signatur, den upprätthåller en balans mellan estetisk forskning och känsla och undviker överdriven dekoration samtidigt som den använder många texturer.
Det finns stor potential för samtida utställningar; konsttryck; kataloger eller privata samlingar som är intresserade av modern figurativ abstraktion.”
Min egen kommentar: På några få sekunder presenterade alltså AI, helt kostnadsfritt, analyser, kommentarer samt kortfattad kritik. En intressant och oerhört snabb ”teknik” som imponerar. Men personligen föredrar jag publikens ”mänskliga” kontakt, analyser och kommentarer när vi möts vid mina utställningar.
