Rieti
Det var sant då, när vi började och det är sant idag, 25 år senare. Rieti är ett italienskt resmål som bör ses och upplevas.
Gruppen i Rieti
Den 18 september anlände 17 glada och förväntansfulla svenska resenärer till Rom där Giuliana och jag tog emot på flygplatsen Fiumicino.
Målet för resan var staden Rieti, de historiska sabinernas stad och de trakter där Giuliana och jag är bosatta sedan 43 år.
Rieti
Tillsammans med resebyrån ”Reate in Tour” hade vi noggrant planerat denna veckolånga kulturresa innehållande sevärda och intressanta ”pärlor” i Roms närhet. Några exempel vill jag presentera här, illustrerade med fotografier tagna under utflykterna.
Rieti
Reate, eller Rieti som staden heter idag, har en historia äldre än romarnas. Sabinerna, tillsammans med etruskerna, försvarade modigt territoriet mot de romerska ”inkräktarna” men fick till slut se sig besegrade 290 f. Kr.
Den romerska viadukten i Rieti
Romarnas tidigare dominans i Rieti fick vi bevittna vid ett besök i Rieti ”underground” där en helt intakt 2000 år gammal romersk viadukt döljer sig under Rietis moderna affärsgata ”via Roma”. De stora, kvadratiska stenblocken har inte förändrats en tum sedan de romerska ingenjörerna byggde viadukten i syfte att transportera folk och fä och det värdefulla saltet från adriatiska kusten till imperiets huvudstad Rom.
Vattenfallet i Marmore
Ytterligare ett bevis på romarnas ingenjörskonst visade sig under vårt besök vid vattenfallet i Marmore i Umbrien, ca 2,5 mil norr om Rieti. Där hade de upptäckt orsaken till att den vackra Rietidalen med tiden hade förvandlats till en sjö som omgärdade boplatsen Reate. När de bröt upp den ”mineralmassa” som skapats under århundraden och som hindrade vattnets naturliga flöde, resulterade det i ett vattenfall med en fallhöjd på 165 meter. Ett av Europas högsta. Därmed tömdes Rietidalen på vatten men tyvärr orsakade dessa enorma vattenmassor dramatiska översvämningar för befolkningen som bodde i områdena nära vattenfallets utlopp.
Abbottklostret Farfa
Under 500 talet grundade den sirianska missionären S. Lorenza Siro ett kloster i Sabinadalen som med tiden skulle bli en religiös och kulturell maktfaktor under medeltiden. Karl den Store utnämnde år 775 ”det kejsliga Abbottklostret Farfa” med kontroll över en stor del av centrala Italien.
Men under 800 talet drev saracenerna munkarna på flykten och skövlade klostret som sedan förstördes i en brand.
S. Birgitta
På 1400 talet byggdes det nya klostret och idag är 5 benedektinermunkar aktiva där. Dessutom finns det även ett Birgittakloster där turister är välkomna att övernatta. Farfa är en fridfull oas där lugnet härskar i en hissnande vacker miljö.
Greccio kloster
Helige Franciskus är fortfarande levande trots att han lämnade sin kropp år 1226. Den 25 december 1223 förverkligade Franciskus den första levande julkrubban i en grotta i den fattiga byn Greccio inför hundratals nyfikna besökare. Detta blev förebilden till de julkrubbor som pyntar så mångas hem under jultiden.
Vid slutet av hans livstid växte där fram det kloster som än idag är ett aktivt franceskanerkloster. Och i Greccio organiseras varje år en levande julkrubba i klostrets närhet som minne av julnatten 1223, dit tusentals åskådare söker sig under julfirandet.
Sjön Turano
Under 1930 talet förändrades livet för många människor i Turano. Dåvarande regering hade beslutat att konfiskera böndernas marker i den bördiga dalen för att bygga en damm och därmed lägga hela dalen under vatten, det som idag är sjön Turano. Detta för att erhålla energi till bl.a stålindustrin. Då tvingades byborna att emigrera medan sjön idag är ett populärt turistmål. Den vackra bergsmiljön lockar till relax, bad och bergsvandring och restaurangerna är fullbokade under sommarmånaderna.
Här i Turano har Giuliana och jag vårt sommarparadis sedan 23 år tillbaka.
Georgio Cortellesi, borgmästaren I Amatrice
2016 utsattes bergsstaden Amatrice för en våldsam jordbävning som på några sekunder förvandlade orten till ruiner. 300 människor omkom medan hundratals skadades och tusentals förlorade sina hem. Själv befann jag mig där just då med en konstutställning och lyckades som av ett under att ta mig ut ur ruinerna med måttliga skador. Ett mirakel!
Staden är idag under återuppbyggnad och befolkningen som blivit kvar, boendes i tillfälligt uppbyggda baracker, lever med stor förtröstan att en dag få flytta in i nya hem och återgå till ett normalt liv. Under besöket hälsades vi välkomna av borgmästaren som tackade för vår närvaro i ”solidaritetens tecken” och visade ett modellbygge av hur Amatrice såg ut före jordbävningen.
Vår trädgård
Detta och mycket mer fick våra resenärer uppleva. Samtliga platser visade hur historien har sin gång och hur allting är förgängligt.
Trattoria dei monaci, Farfa
Våra rika luncher och middagar var samtliga kulinariska sensationer och ett vittnesbörd om de lokala invånarnas förträffliga gastronomi och traditioner.
Colle di Tora
Vårt mål var att göra Rietiprovinsen levande för våra gäster och att minnena av alla små och stora upplevelser skulle följa dem lång tid framöver. Vi hoppas och tror att vi lyckades med detta.
I min ateljé
