”If there was anything that depressed him more than his own cynicism, it was that quite often it still wasn’t as cynical as real life” – T. Pratchett
Ljudet förflyttar sig snabbt i tystnaden. Koskällans envetna men ändock rogivande kluckande får mig återigen att blicka åt vänster, mot skogsbrynet, för en bekräftelse att korna ska dyka upp där och nu. Men återigen är det den varma, lättsamma vinden som lurar mig. De är säkert ett par kilometer härifrån på väg i en helt annan riktning medan ljudet har förvillat mig.
Teckning: R. Ekström
Som ofta på mornarna skummar jag igenom internettidningens rubriker, läser en och annan artikel och förvånas över det svenska samhällets utveckling. Jag är helt säker på att jag bär med mig en overklig, föråldrad bild av Sverige efter alla år i Italien men rubrikerna den senaste tiden får mig att känna främlingsskapets råa tyngd på mina axlar.
Italiens historia är fylld av regeringskriser, 66 sedan 1946 och nya kriser tas därför emot med ett lätt ryckning på axlarna. Under samma tidsepok har den politiska stabiliteten i Sverige beundrats och placerat ”Svezia” i italienarnas ögon i en helt annan, nästintill ”gudomlig” division. Det har under alla år varit ett förstklassigt visitkort att vara svensk i Italien.
Vad som har hänt det senaste året, månaderna och dagarna har nog tyvärr börjat gnaga på den svenska glorian. Det har skapat en viss förvirring och man frågar sig vad som håller på att hända. Har globaliseringen stöpt om det svenska samhället till samma internationella nivå, med alla de brister och konflikter som tillhör vardagen i södra Europa? Har det svenska samhället nått toppen av utvecklingskurvan och en ”degradering” därför är en naturlig utveckling?
Detalj: R. Ekström
Förundran över den svenska politiken kom på tapeten när Coronaepidemin övertog massmedierubrikerna. Att Sverige, detta välutvecklade föregångsland, valde en strategi att möta pandemin helt ”stick i stäv” med Europas övriga länder blev det stora samtalsämnet i alla expertdebatter. Många var rösterna som dömde ut den svenska modellen. Och envisheten att vägra ändra strategi trots ett katastrofalt resultat förundrade många. Att sedan det engelsk-svenska företaget AstraZeneca, med tyngdpunkt på ”svenska”, föredrog att inte besvara frågor om vaccinets vara eller icke vara blev ytterligare en skugga som i Coronatidernas kaos föll på den gulblå kvaliteten.
Dagens regeringskris är det senaste exemplet på den oförklarliga svenska utvecklingen. Den är svår för oinformerade att förstå. Har de svenska politikerna lärt sig av de italienska, att agera med så svårförståeliga strategier att allmänheten till slut tappar intresset och låter dem ”leka som de vill”?
Detalj: R. Ekström
Personligen har jag under en tid förundrats över rubrikerna om den kriminella utvecklingen i det svenska samhället vilket får mig att tänka på Al Capone och Chicago under 1920-30 talet. Att dagligen möta dem på tidningarnas förstasidor ger ett intryck av att Sverige är i krig mot den kriminella undervärlden, att den svenska befolkningen lever under terror medan polisen saknar resurser att hantera situationen. Trots att jag lever i maffians hemland tycks inte sådana rubriker längre ha stor plats i det italienska massmedia. Kanske har de förlorat genomslagskraft i Coronatider eller tillhör det vår vardag på samma sätt som våra otaliga regeringskriser, skandaler och korruptioner och därför möts med axelryckningar?
Teckning: Camilla di Rocco
Men det är inte bara den svenska politiken som har förundrat det italienska sinnet. Även den svenska insatsen i fotbolls-EM har fått många att höja på ögonbrynet. Den svenska strategin motsvarar nog inte en fotbollstokig italienares idealbild. Och just i år brinner det italienska landslaget av energi och spellust och gör mål som aldrig förr. Den italienska blygsamheten tillåter dem däremot inte att ta ut segrar i förskott men hoppet har förstärkts av de unga talangernas entusiasm och framgångar.
Men visst, en tumme hålls nog också för de, trots allt, sympatiska svenskarna så länge de inte sätter krokben för den italienska drömmen om att vinna EM.
Jag kan nu se att de vita korna intagit sina platser på det gröna betesfältet på andra sidan sjön och trots avståndet når mig fortfarande koskällans kluckande ljud, nu något svagare.
Med denna sinnebild vill Giuliana och jag önska alla våra svenska vänner en riktigt trevlig och skön sommar!
