Bracciano
”Human beings make life so interesting. Do you know, that in a universe so full of wonders, they have managed to invent boredom” T. Pratchett
Rom
Regeringskris! Igen! Inte nog med att vi lider av en osympatiskt envis pandemi som sätter samhället i oacceptabla svårigheter och tvingar folk in i ständigt nya restriktioner och nedstängningar här och runtom i vår snurriga värld. Just i detta svåra och komplicerade ögonblick, vad händer i Italien? Precis det som inte borde hända i ett normalt funtat land i dagens prekära situation: regeringskris!
Visserligen fick regeringen i veckan fortsatt förtroende, men en bräcklig sådan. Det återstår att se hur länge de kan sitta kvar på sina ”vingliga” stolar.
Rom
Detta var en kris som tydligen var svår att förstå även inom EU, som nu bör vara vana med det mesta. Tydligen är regeringskriser framträdande ingredienser i detta lands politiska DNA vilket medborgarna lärt sig ta för givet och vilket det inte tycks gå att rösta bort. Man får helt enkelt inse att livet hur som helst går vidare.
Här säger politikerna efter varje kris att ”nu är det dags att vända blad”, vilket jag också nu gör.
Dagen då krisen inleddes visade sig för övrigt från sin bästa sida med utlovad sol och temperaturer som hör våren till. Det gladde oss speciellt för snart får vi inte förflytta oss som vi vill. Då gäller återigen förbud att resa utanför vår egen kommun så det gällde att passa på. Giuliana och jag bestämde oss lustfyllt för en tur till sjön Bracciano, ca fyra mil norr om Rom. Himlen var fortfarande lite grådisig på morgonkvisten men vi satte vår förhoppning till de utlovade goda väderutsikterna.
Det var inte första gången vårt val gick till Bracciano som utflyktsmål men normalt väljer vi helgdagar, gärna under sommartid. Visserligen brukar det då sjuda av folk utmed sjöstränderna och alla barer och restauranger är fullsatta. Men det är också en del av tjusningen. Glada människor i alla åldrar som har ett gemensamt syfte att söka sig ut och njuta av tillvaron.
Men denna dag var det lugnt. Inga svårigheter med utrymme på trottoarerna och barerna var tomma. Men det var fortfarande tidigt på förmiddagen.
Vi valde att följa gångbanan utmed sjöns sandstrand. Solen hade börjat skingra molnen för att få fritt svängrum för sina värmande strålar. Sjöns stilla vatten vaggade solljuset på vattenytan som tycktes följa oss under vår stillsamma vandring. Vi passerade förbi en grupp dykare som förberedde sig för att möta det kyliga vattnet. Deras svarta dräkter stramade på unga, muskulösa kroppar. Änder och måsar samsades om sjöns väl tilltagna utrymme och tystnaden var total. Endast ett gällt hundskall öppnade en oansenlig lucka i stillheten. De svarta stenblocken utmed stranden vittnade om sjöns vulkaniska ursprung.
På återvägen mot centrum lade vi speciellt märke till de många apelsinträden i de solbelysta trädgårdarna. Frukterna borde vara mogna och kunna plockas, tänkte vi.
Det hade närmat sig lunchtid och vi bestämde oss för en lätt lunch. Vårt val påverkades av synen av några inbjudande bord med vita dukar på en brygga framför restaurangens lokaler. Vi beställde och åt med stor aptit medan vi samtidigt lapade sol, med vattnet som åskådare under våra stolar.
Mätta och belåtna återupptog vi promenaden. Högt ovanför våra huvuden briljerade de ståtliga pinjeträdens kronor mot en klarblå himmel. Restaurangernas uteserveringar hade sakteligen befolkats. Det var svårt att tänka sig att vi befann oss i mitten av januari medan termometern pekade på +15 grader.
Här märkte vi inte av någon regeringskris. Faktum är att för vår del var den bortglömd. I den stunden var det bara ”här och nu” som hade vår fulla uppmärksamhet.
Det blev en lyckad utflykt som gjorde dagen till en ”hjärtevärmare.” Sådana utrymmen behövs i våra liv för att möta den ibland komplicerade verklighet som egentligen, om man verkligen tittar efter, i grunden inte är varken speciellt ”verklig” eller komplicerad. Faktum är att det bara är en av många självvalda synpunkter.
Med denna optimism i tankarna avslutades vår utflykt i det sköna, italienska landskapet än en gång till vår fördel.
