” Every great dream begins with a dreamer. Always remember, you have within you the strength, the patience, and the passion to reach for the stars to change the world” – Harriet Tubman
”Mod” teknik: lackfärg. R. Ekström
Hur många har inte, liksom jag, haft svårt att tygla impulserna när intresset för nya upplevelser trycker på och lockar till plötsliga förändringar. Livet är intressant och är man impulsiv och nyfiken avstår man gärna från tryggheten i en säker tillvaro för att smaka på spänningen i det nya, okända.
På äldre dar kan jag bekräfta för mig själv att målsättningarna har varit många, upplevelserna likaså, ibland ”dyrköpta”, men de har trots allt alltid tillfört något mycket värdefullt: erfarenhet & kunskap!
Denna korta berättelse om en äldre man och en pojke handlar just om detta:
Vägen framför dem är inte rak, men inte heller kurvig. Den följer naturens mjuka former och för vandrarna vidare mot ett önskat, bestämt mål.
Vandrarna är två, en gammal man och en ung pojke. Ibland pratar de, men lika ofta håller de sina tankar för sig själva. Och kommunikationen med den kringliggande naturen kräver inga ord, den upplevs.
Det är en lugn vandring, anpassad till den äldre mannen. Fick pojken bestämma skulle de kanske öka takten något. Men det vore inte respektfullt mot den äldre.
Pojken, vilken är genuint nyfiken, har funderat över vad den äldre tidigare sagt och avbryter därför den värdefulla tystnaden:
”Men hur kan man veta det”?
”Veta vad”?
”Att livet erbjuder bestämda mål, vilka man når om man har tålamod och inte sätter hinder i vägen”?
”Det är som en älv, i ständig rörelse. Den når sitt mål om den inte blir hindrad”.
”Men älven vet inte sitt mål”!
”Men visst vet den sitt mål. Det ligger alltid i strömmens riktning”.
”Och människan”?
”Ofta tvivlar människan på sina mål, förlorar tålamodet och lägger därmed hinder i vägen. Trots det går hon vidare, för i horisonten finns alltid något som lockar”.
Åter en behaglig tystnad. Trädkronorna tar tillfället i akt att, med vindens hjälp, underhålla med en rytmisk, ljudlös dans, vilken syftar till att locka fåglarna att besöka de blomstrande grenarna.
Inget stör dock den unge pojkens funderingar:
”Hur kan man undvika hindren”?
”Med passion och att vara trogen sin övertygelse, oavsett vad som händer”.
”Men det finns ju så mycket att göra, se och uppleva. Man kanske inte riktigt vet vad man vill”.
” Därför är livets naturliga ström en god hjälp. När den strömmar lätt och ledig betyder det att allt är som det ska, gör inte motstånd, följ den. När det uppstår uppdämningar och konflikter är det tecken på att något hindrar det naturliga flödet och tvingat in det på onaturliga, avledande spår”.
Trädkronorna har lyckats med sitt uppsåt. Fåglar av olika arter och färger, med rika variationer i fågelsången, har, från ingenstans, fyllt de grönskande grenarna, och där funnit både föda och vila. Bladen erbjuder dessutom svalkande skugga för alla.
”Man kan väl ha mer än ett mål i livet”!
”Visst, men vill du uppnå dem alla får du aldrig släppa dem ur sikte. Ser du dessa stigar som leder bort från vägen vi vandrar på”?
Pojken nickar bekräftande.
”De leder alla till nya sevärdheter, nya upplevelser, nya frestande mål. Men de leder också bort från vägen vi vandrar på, den väg vilken för oss till vårt förutbestämda mål. Valet är alltid vårt”.
Tystnaden tar åter över vandringen medan den gamle mannens steg blir raskare, mer målmedvetna, ett tecken på hans önskan att nå det mål som väntar i horisonten. Pojken får öka takten för att hinna med, medan trädkronorna fortsätter att erbjuda skugga åt både djur och människor, samtidigt som vinden lättjefullt lägger sig till ro.
”We learn from failure, not from success!” ― Bram Stoker
2019 copyright R. Ekstrom
