”Any fool can know. The point is to understand.” ― Albert Einstein
Att bosätta sig utomlands kan vara ett stort steg ut i ovissheten, vilket innebär att man inte bara måste lämna sina välkända hemtrakter bakom sig utan också de kulturella mönster som under uppväxtåren har format oss, grundat våra tankemönster, vanor och synsätt. Även vår inrotade syn på etik och moral.
Italien och italienarna var ett stort frågetecken när jag för första gången satte ner mina fötter på italiensk mark, för 37 år sedan. Jag kunde aldrig ana att jag då skulle tvingas börja från början i livets mångfacetterade skola. Då syftar jag inte på språkkurser, abnormt skattesystem, missbildad byråkrati eller deformerat rättssystem. Istället var det de mångfaldiga, oskrivna lagarna och reglerna, med alla otydliga nyanser på en oändlig gråskala, vilka har med den personliga ”kampen” för överlevandet att göra.
Jag kan numera ana denna kulturella djungel genom att begrunda en befolknings långa och komplicerade historia och vilken typ av evolution de tvingats genomgå fram till dags datum.
Ett italienskt ord jag tvingades lära mig ganska snabbt var ordet ”furbizia”. Enkelt översatt betyder det ”listighet, slughet, smarthet”. Man brukar hänvisa till rävens listighet: att vara slug och använda list för att uppnå ett mål, vilket i förbifarten kan anses ha med intelligens att göra.
Pixbay Free-photos
Men här skiljer man på ”furbizia” och intelligens:
En ”furbo” är slug, listig, smart men oärlig- söker vinning för egen räkning, oftast genom att utnyttja andras godtrogenhet eller okunskap;
En intelligent person är smart men ärlig – söker vinning för egen räkning, med mål att inte skada eller utnyttja andra.
Några enkla exempel på ”furbizia”:
Folk som satt i system att med olika påhitt gå före i köer, vilket är mycket störande i ett kösamhälle som Italien;
Anställda vilka stämplar in på sin arbetsplats på morgonen och därefter går ut och handlar, äter frukost eller t o m sportar under den instämplade arbetstiden, eller anställda vilka stämplar in närvaro på arbetsplatsen för kollegor som inte är på plats etc.;
Gaturförsäljarna av klockor på Neapels gator, vilka visar sig bara vara tomma skal, utan urverk, eller cigarettförsäljare som säljer lådvis med cigaretter, vilka sedan visar sig innehålla endast tomma askar.
Om vi ska titta på ”furbizia” i stor skala kan vi ta de omtalade ”falska invaliderna” med livstidspensioner: blinda som sitter på barerna och läser dagstidningar utan problem, blinda som kör bil, förlamade personer som har för vana att dansa på diskotek eller förlamade som utan besvär går och handlar i varuhusen.
Bakom dessa falska invalider finner man andra ”furbi”: korrumperade läkare och funktionärer som falskt bekräftat intyg och kasserar in pengar för hjälpen. Det handlar om flera miljoner som vi skattebetalare får stå för.
I dessa dagar har vår nya regering infört en ny reform som fått mängder av ”furbi” att jubla. Reformen ger medborgarlön åt alla vilka lever under en viss ekonomisk nivå. Beloppet är 780€ i månaden, vilket anses vara ett minimum för vad en italiensk medborgare kan leva på. Detta inkluderar även arbetslösa som ska slussas ut på arbetsmarknaden. För att göra detta praktiskt möjligt anställer man nu 7.000 ”navigators”, arbetsförmedlare som ska navigera ut de arbetslösa på arbetsmarknaden. Problemet är bara att arbetslösheten i Italien är så hög p g a att det helt enkelt saknas arbetstillfällen. Speciellt i syditalien där arbetslösheten är som störst.
Det har nu också dykt upp begåvade ”experter” som erbjuder sina tjänster, naturligtvis mot betalning, för att hjälpa folk att kringgå lagar och regler, i syfte att erhålla denna eftertraktade medborgarlön. Ett ex. är att särskriva sig så att par är skrivna på olika adresser, vilket nu har medfört en boom av isärskrivning i kommunerna. Detta har medfört en uppsjö av “skilsmässor” den senaste tiden.
Kritikerna av systemet förväntar sig dessutom att folk kommer att i ännu större utsträckning jobba svart och utöver detta även inkassera 780€ i månaden. De förutser ett eldorado i ”furbizia”. Naturligtvis oerhört kostsamt för statskassan som redan är skuldsatt till mardrömsnivå.
Verkligheten för en ”furbo” är att han aldrig kan lita på någon. Allt som erbjuds honom bemöter han med en övertygelse att något lurt ligger bakom. Tyvärr gäller detta också alla ärliga människor som mycket väl känner till att dessa ”smartingar” finns och att de agerar när de kan. Därför tvingas alla bemöta alla med stort tvivel.
Vid mitt senaste möte med min revisor såg jag honom mycket nedslagen och modlös, framförallt genom, vad han kallar ”Italiens nedgång och fall” och när han räknat ut mina kommande avgifter och skattekostnader frågade han uppbragt varför jag inte funderar på att återvända till Sverige. Vi försökte gemensamt finna skäl som trots allt talade för Italien, men det stannade bara vid försök. ” Tyvärr” mumlade han till slut, medan han slog ut med händerna på typiskt italienskt manér, ”du är ingen ”furbo”!
”Everyone is born a genius, but the process of living de-geniuses them” – Buckminster Fuller
