Passion! Vilket underbart ord. Ett brinnande ord, full av känslor: Lidelse, begär, kärlek…
Det berättas ofta att det krävs passion för att lyckas med något. Framgångsrika artister, vetenskapsmän, uppfinnare, politiker etc påstår sig ha lyckats tack vare deras passion. Men faktum är att passion lever sitt eget liv och kräver ditt absoluta deltagande för att överleva.
En kväll framför tv`n, en typisk kväll då tv`n inte var huvudpersonen, slängde jag ett slött öga på min iPad. Messenger…Jag upptäckte en post jag inte öppnat tidigare. Varför vet jag inte. Det verkade ha funnits där länge.
Michela, Giuliana och Roland Ekström, Maurizio Festuccia 1987
Foto: Stefania Santoprete
Ett lätt klick och fram kom ett foto som högg tag i mig med oväntad kraft. Bilden var så komplett, fullständig och talande vilken väckte en glöd inom mig. Fotot förställer min italienske vän och kollega Maurizio Festuccia som intervjuar mig i ett direktsänt radioprogram i Rieti. Vid min högra sida sitter min hustru Giuliana och vår dotter Michela och året var 1987.
Plötsligt var jag intensivt klarvaken. Tv`n försvann som i dimma medan en avdomnad känsla hade vaknat till liv, känslan av passion. Minnet av passionen för musiken i min ungdom kom till liv.
Mina trummor hade haft sin givna plats i den enkelt isolerade källarlokalen i Eskilstuna. Där fördrev jag det mesta av min tid. Senare i livet fick jag höra att några musikerkollegor hade ansett mig konstig som ägnade all min tid till att öva. Visst. Det hände nog att det slog över ibland. Problemet var att jag aldrig blev nöjd med resultatet. Passionen drev mig som ett villebråd framför ett jaktlag och jag sökte något jag inte kunde uppnå, något som hägrade i mitt sinne men hela tiden slank ur mitt grepp.
Leif Linnskog, Roland Ekström, Gunnar “Spike” Carlsson, Göran “Pudde” Winterkvist
Ju mer jag övade ju längre blev avståndet till målet, tyckte jag. Ju mer jag lärde mig desto mer ökade mina krav. Passionen splittrade mig, drev mig i olika riktningar för att söka nya upplevelser, nya erfarenheter och varierande musikarter. Jag ville prova allt.
När jag flyttade till Italien 1982 sålde jag trummorna. Detta skulle smärta mig under senare perioder av mitt liv.
Tänk om jag visste då vad jag vet idag, tänker jag nu i mitt stilla sinne.
Francesco Rinaldi och Roland Ekström
Passion har inte med framgång att göra. Äkta passion är det som driver en här och nu. Att göra det man älskar att göra, bara för att man älskar att göra just det!
Framgång är däremot ett illusoriskt mål i framtiden som kan eller inte kan uppnås, beroende på många, oskrivna yttre faktorer.
The old blues man
1975 vaknad en ny passion till liv: måleriet. I början samsades dessa båda passioner om utrymmet men snart började måleriet kräva mer plats. Jag lät det ske.
Roland Ekström in concert
Jag gav samtidigt sången luft under vingarna, vilket ledde till nya, intressanta upplevelser i mitt nya hemland Italien. Passionen fortsatte glöda för både måleriet och sången. Utställningar och konserter avlöste varandra och jag lärde känna nya, intressanta områden och människor i Italien.
Giuliana och Roland Ekström
Då vaknade en ny passion. Denna gång för Italiens historia och kultur vilket förde mig och Giuliana in på det ansvarsfulla området att representera våra båda kulturer i respektive land. Vi blev en slags förgrundsfigurer inom ett för oss helt nytt område: kulturturism. Glädjen och tillfredsställelsen att få dela med sig av dessa djupa källor av historia och skönhet var passionens frukter vilket resulterade i en rik vänskap med våra resenärer.
Roland Ekström vid Foro Romano, Roma
Efter min upplevelse i Amatrice, 2016, flammade ännu en passion upp: författarskapet. Jag har alltid älskat att berätta och har försökt att hålla det svenska språket vid liv, vilket inte varit lätt då vi till vardags bara talar italienska. Räddningen blev min blogg. Skrivande tog mig över den tunga upplevelsen i Amatrice, ökade min kontakt med Sverige och det svenska språket och tillät min fantasi att flöda ohämmat.
Dessa passioner jag nu talat om gäller bara mitt kreativa arbete men det finns otaliga passioner i mitt liv som jag inte nämnt här, som t. ex passionen till min familj: min älskade hustru Giuliana, mina kära barn och barnbarn, passionen för våra resor, fantastiska resenärer och vänner, passionen för bergsvandring, passionen för den italienska maten… Men det får jag berätta om en annan gång.
Passion är ett fantastiskt ord. Ett brinnande ord, full av känslor vilket vi inte kan leva utan.
“Believe in your heart that you’re meant to live a life full of passion, purpose, magic and miracles.” ― Roy T. Benneth
copyright 2018 watercolor: Roland Ekström
Klicka på länken nedan om du vill läsa min berättelse om upplevelsen av jordbävningen i Amatrice 2016:
http://www.rolandekstrom.com/html/?page_id=3048&preview=true
