Roland Ekström

Vem gillar inte pizza! En enkel ”Napolitansk nattmacka”, som var dess enkla ursprung när drottning Margherita var sugen på något att bita tänderna i, till att nu ha bekräftats tillhöra mänsklighetens världsarv. Den napolitanska kock, vilken i slutet av 1800 talet svängde ihop ”la Margherita”, världens första pizza åt drottningen med samma namn, kunde nog aldrig ana att hans simpla uppfinning skulle bli ett kulturarv.

Pizzans kulturella betydelse blev officiellt bekräftat av Unesco i Syd Corea den 7 december 2017, och plötsligt blev den enkla pizzan högkultur, vilket innebär att från och med nu ska den ätas med vördnad, åtminstone vad gäller den napolitanska pizzan. Det finns många världsarv världen över men få att sätta tänderna i.

Motivationen till UNESCOs val lyder ungefär så här:
“Det kulinariska ”Know how” tillhörande tillagningen av pizza, i vilket ingår gester, sånger, uttryck, utseende, lokalspråk, förmågan att hantera pizzadegen, presentera och servera den, är obestridligen ett kulturarv”.

Pizzabagarna  engagerar sig i en social rit tillsammans med deras gäster, där arbetsbänken och ugnen fungerar som deras estrad, under tillagningen av pizzan. Det skapas en samlevnadsatmosfär vilken medför ett konstant utbyte med gästerna.

De kulinariska traditionerna har djupa rötter i det vardagliga livet i de fattiga kvarteren i Neapel, och att bli en godkänd pizzabagare kan betyda mycket för unga napolitanare, i en stad med hög arbetslöshet, speciellt bland de unga.

Pizzan är inte bara en kulturell symbol utan också ett tydligt exempel på hur skicklig hantverkskonst kan bli en fungerande, ekonomisk faktor.

Det är inte bara pizzan som har blivit ett UNESCOs världsarv, det är hela staden Neapel, en stad där privat dimension nästan inte existerar, där livet är baserat på samlevnad och att dela sitt liv med alla. Denna samlevnad sträcker sig från balkong till balkong, fönster till fönster, gata till gata och pizzeria till pizzeria. Allt blir till ett, där invånarna är protagonister. Vardagslivet blir till en konstform, stadens gator är teaterscener och napolitanarna är skådespelarna.

Faktum kvarstår att det gamla yrket pizzabagare numera tillhör en konstform som har fått internationell bekräftelse genom UNESCOs val. Viva la pizza! Viva Napoli!